Eva Cassidy var en stor sångerska, men fick trots det bara
vara göra en skiva klar under sin livstid. Däremot deltog hon flitigt som bakgrunds- sångerska på andra artisters skivor. Foto: SVT
Bland
Eva Cassidys tidiga förebilderna fanns både Buffy Sainte-Marie, Sarah Vaughan och Aretha Franklin. Hon
växlade obesvärat mellan de olika traditionerna. Hennes repertoar omfattade
både blues, angloamerikanska folksånger, jazz och klassisk pop.
När BBC hade en omröstning inför
millennieskiftet om tidernas stora sångprestationer, hamnade Eva Cassidys
tolkning av "Over the Rainbow" bland de tio främsta - före Judy
Garland.
Medan hon levde var Eva Cassidy okänd utanför Washington. Personlig anspråkslöhet, destruktiv blyghet och musikalisk
kompromisslöshet fördröjde Eva Cassidys genombrott. Hon fick nästan kontrakt
med Blue Note, men Bruce Lundvall backade inför
genreproblemet: jazz, rock eller folk? Att Eva Cassidy sjöng folksånger som om
de vore jazz eller en Johnny Mercer-ballad som en
seren folkvisa gjorde inte saken lättare.
Eva Cassidy dog 1996 i cancer, bara 33 år
gammal. Två år senare var hon storstjärna i England. En diskjockey på BBC och
en skribent i Guardian vände opinionen. Något år senare vaknade Irland,
därefter Tyskland och Spanien. Sedan något år är Eva Cassidy även storsäljare i
Norge. En tv-dokumentär öppnade den norska publikens öron.
I Sverige har det gått trögare. Samlingsskivan "Songbird" har sålt några tusen exemplar och de övriga
skivorna betydligt mindre. Att Eva Cassidy var coversångerska har nog bidragit
till det bristande intresset. Den romantiska låtskrivarmyten
sitter så djupt att många blir skeptiska inför en skiva med "Cheek to cheek",
"Bridge over troubled water" och "It's a wonderful world". Att
sedan tolkningarna är utsökta är en annan sak.
Och hade inte en engelsk radioproducent råkat höra henne så hade hon kanske förblivit okänd utanför släkt och vänkretsen. Men den där radioproducenten hörde hennes "Over the rainbow" och sa till sin morgonpratare Terry Wogan att han måste spela låten i BBC:s Radio 2. Wogan lydde, och både han och engelska folket satte sig upp med ett ryck.
En kort tid därefter var Eva Cassidy etta på engelska skivtoppen. Ryktet spred sig. Amerikanarna blev nyfikna på den där okända amerikanskan som toppade brittiska försäljningslistan. Det gjordes tv-program om fenomenet. Tv-programmen gjorde att fler människor och fler länder upptäckte Eva Cassidy.
Skivorna sålde och sålde och sålde.
Fast de stora skivbolagen hade, förstås, sagt nej till Eva Cassidy. De visste inte hur man skulle sälja någon som blandade många sorters sånger. Låtar av Sting och Paul Simon varvas med country och blues, jazz och folkvisor. Allt blev en enhet, tack vare Eva Cassidys röst och sättet hon arrangerade sångerna.
Det hör lyssnaren, som inte bryr sig om i vilket fack musik sorteras.
Men skivbolagen hörde inte.
Det ironiska är att efter Eva Cassidys död har andra sångerskor haft stora framgångar just genom att spränga genregränserna. Jazziga Diana Krall hämtar sånger från många håll. Cole Porter och Irving Berlin mixas med Billy Joel, Michael Franks och Burt Bacharach. Och årets upptäckt Norah Jones ställer Hoagy Carmichael sida vid sida med countrylegenden Hank Williams.
Det sista Eva Cassidy sjöng var en hjärtbrytande version av "Wonderful world", berättar vittnen i tv-filmen. En tolkning finns på "Live at Blues alley". Men på fredag kommer ni att ge er ut i vinterkylan för att leta efter cd med Eva Cassidy. Samlingen "Songbird" är en fin startpunkt, men "Time after time", "Eva by heart" och "Live at Blues alley" är också bra. Nyligen kom "Imagine", fler inspelningar som någon hittat efter hennes död
|
