Hur hormoner reglerar muskeltillväxten
Vi ska fokusera oss på proteinsyntes, proteinkatabolism och hormonernas effekt på dessa processer. Förstå att sambandet mellan dem kan hjälpa dig till en plan över din användning av kosttillskott, som gör att du får en bra anabolisk effekt i kroppen och minimal katabolisk effekt. Genom en strategisk kombination av kosttillskott kan du packa på dig fettfria muskler snabbare.
Alla hormoner jag kommer att nämna har en effekt på proteinsyntesen och nedbrytningen. Genom att få mer förståelse om hur dessa hormoner fungerar kan du utnyttja dess egenskaper för att få musklerna att växa.
Insulin, GH och IGF-I Insulin, GH och IGF-I är 3 hormoner, som spelar den mest framskjutande rollen i den dagliga styrningen av proteinmetabolism.
Insulin fungerar först och främst vid proteinets nedbrytning , men är även en nyckel i proteinanabolismen, där den transporterar glukos och andra viktiga substanser in till muskelcellen. Insulin svarar, vid energiintag, för att underlätta transporten av blodsocker till muskelvävnaden genom specifika insulinmottagare, som finns i mitokondria. Insulin är ett mycket anaboliskt hormon och är det huvudsakliga målet för manipulation genom specifica kosttillskott sammansatta för att höja den positiva effekten, som insulin har på näring och proteinsyntesen.
Näring, som vanadyl, chromium picolinate , vitamin E, taurin, och ALA Lipocic Acid (vilket är en sammasättning som används för för att behandla typ II diabetiker i många europeiska länder, men är mest tillgänglig i USA) har en effekt på insulinmanipulationen. Det har bevisats att Lipoic Acid ökar muskelns glukosupptagning med 65 % med bara 600 mg om dagen.
Växthormoner stimulerar huvudsakligen proteinsyntesen. IGF-I förebygger proteinnedbrytning och stimulerar proteinsyntesen beroende på vilken status kroppen har. I ett stadium med energibrist hjälper IGF-I till att förhindra proteinnedbrytning. Notera : vid en diet, då man äter lite kalorier är det viktigt att stimulera IGF-I för att minimera muskelnedbrytning. Vid hög energinivå har det bevisats att IGF-I stimulerar proteinsyntesen. När man håller på att bygga muskler, stimulerar IGF-I proteinsyntesen vilket leder till massiva muskler. För muskeltillväxt bör man alltid ligga på en hög energinivå.
Testosteron och växtsteroider är 2 viktiga anaboliska hormoner för att hålla kvar kroppens protein. Båda hormonerna accelererar proteinsyntesen och ger anabolisk stimulans för muskeltillväxt och återhämtning.
Medan hormoner beskrivs ha en reglerande effekt på proteinsyntesens process och nedbrytning så är det en invecklad växelverkan mellan dem i den här kontrollprocessen.
Insulin, GH ochIGF-I spelar en dominant roll i den dagliga regleringen av proteinmetabolismen. Människans insulin verkar huvudsakligen för att hindra proteolysis medan GH stimulerar proteinsyntesen. I det lägre energiläget har IFG-I en skarp insulineffekt på proteinsyntesen, men i högt energiläge, eller när substrat ger proteinsyntes i form av en aminosyra, har IGF-I visat sig stimulera proteinsyntesen. Växthormoner och testosteron har en viktig roll under växandet, men även vidare i utvecklingen för att hålla kvar kroppens protein när man blir äldre.Thyroidhormoner är även nödvändiga för utvecklingen. Hormonerna glucagon, glucocorticoids och adrenalin ökar i katabolisk status och kan arbeta beträffande ökandet av proteinnedbrytning i muskelvävnaden och öka aminoupptagningen i levern för gluconeogenesis. Medan ökningen av glucocortcoids resulterar i en reducerad muskelmassa blir effekterna av glucagon kanske dominerande i levern, som resulterar i en ökad upptagning av aminosyror. I kontrast till den kataboliska effekten av adrenalin på glukos- och lipidmetabolism, visar studier att adrenalin kan ha en antikatabol effekt på proteinsyntesen. Adrenalinet ökar produktionen av gluconeogenic amino- hormoner, ensam, eller i kombination, i det läget av katabolisk status. GH kombinerat med insulin har visat sig förstärka hela kroppens skelettmuskler medan GH kombinerat med IGH-I har en bättre effekt på proteinmetabolism vid kataboliska lägen än något annat hormon ensam. Om katabolismens nivå behandlas rätt så kommer man att förstå mer om hela katabolismens hormoner, och kanske behandla dessa med de anabola hormoner, som krävs.
|
